Drentsche Patrijshond

Drentsche patrijshond utvecklades på 1500-talet av raser som kleiner münsterländer och épagneul français. I Nederländerna kallades de för rapphönshundar.

Rasens anpassningsförmåga gör den användbar vid jakt på allt slags vilt såväl på fält som i vatten. Förutom att den är en god apportör så kan den också utföra eftersök.

Drentsche patrijshond är idealisk för jakt i varierande terräng. Det är naturligt för rasen att hålla kontakt med jägaren.

Karaktäristiskt hos många hundar i rasen är svansens cirkulära rörelse vid sök, speciellt när hunden får vittring av vilt. När hunden närmar sig villebrådet fattar den ett fast stånd. Hunden väntar sedan på att jägaren skall komma nära och om det dröjer tittar hunden efter föraren.

Rasens egenskaper är instinktiva och behöver därför föga träning.
Eftersom rasens temperament är milt skall man inte dressera den med tvång. Drentsche patrijshond kan initialt verka reserverad men aldrig räddhågsen. Rasen är av naturen lojal och intelligent vilket tillsammans med god uppfostran och träning gör den till en värdefull jaktkamrat såväl som en högt uppskattad familjehund
.

Rasbeskrivning

Ursprungsland/hemland: Nederländerna

Användningsområde: Stående fågelhund ("allround hund")

Storlek: Hanhund: 58-63 cm. Tik: 55-60 cm.

FCI-klassifikation: Grupp 7, sektion 1, Med arbetsprov

Bakgrund/ändamål: Drentsche patrijshond utvecklades på 1500-talet ur spaniel som via Frankrike kom från Spanien. I landets östra del, speciellt i provinsen Drenthe, hölls dessa hundar renrasiga och blandades inte med främmande raser vilket man gjorde på andra håll. År 1943 blev rasen officiellt erkänd av nederländska kennelklubben. Rasen är främst släkt med kleiner münsterländer och épagneul français. År 1948 bildades den nederländska rasklubben ”De Drentsche Patrijshond”. 
De markägande bönderna i Drenthe behövde en mångsidig hund som fungerade vid allroundjakt, men även som gårds- och familjehund. Drentsche patrijshond användes förutom som jakthund även till annat på gården, till exempel vakta, valla djur och dra kärror. 
Jaktmarkerna var på den tiden ganska små, varierade och buskrika, därför krävdes det att hunden höll nära och god kontakt med sin förare och villigt tog sig igenom taggiga buskar och snår, simmade över kanaler och sökte av leriga diken och sumpmark. Dessa rastypiska medfödda egenskaper – att anpassa sig efter terrängen och söka av all slags mark, hela tiden med bibehållen kontakt har tagits väl tillvara på när drenten, som vi kallar den här i Sverige, har utvecklats mot att främst användas som stående fågelhund och apportör. Liksom de flesta andra kontinentala stående fågelhundsraser går den dock utmärkt att använda även vid jakt på hår- och klövvilt, liksom vid sjöfågeljakt.

Helhetsintryck/Utseende: Rasen skall vara proportionerlig och stram med torr muskulatur. Kroppsbyggnaden skall avspegla styrka och även förmåga att utveckla en för en fågelhund nödvändig snabbhet. Nospartiet skall vara kilformat och något kortare än skallen. Det skall vara tämligen torrt och inte ha hängande läppar. Drentsche patrijshond skall vara något längre i kroppen än den är hög vid manken varför den verkar något långsträckt. Pälsen skall inte vara särskilt lång på kroppen, men verkar lång på grund av de långa behängen på öronen, den något kraftigare pälsen på halsen och bröstet samt fransarna på öronen, fram- och bakbenen och den särskilt rikliga pälsen på svansen. 

Jaktegenskaper/karaktär: Drentsche Patrijshond är en stående fågelhund. Hundar från jaktlinjer har stort viltintresse, naturliga ståndanlag och en medfödd vilja att apportera. Den håller god kontakt med sin förare och anpassar sig lätt till miljön och är alltså idealisk för jakt i omväxlande terräng. Anpassningsbarheten gör också att den kan fungera lika bra på fält som på jakt i tät skog. När hunden närmar sig villebrådet fattar den stånd fast och pålitligt på lagom avstånd. Karaktäristiskt hos många hundar i rasen är svansens cirkulära rörelse vid sök, speciellt när hunden får vittring av vilt. Hunden väntar sedan på att jägaren skall komma nära och om det dröjer tittar hunden efter föraren. Rasens anpassningsförmåga gör den användbar vid jakt på allt slags vilt, den är en god apportör och kan också utföra eftersök. Dessa särdrag är medfödda och därför behöver rasen föga utbildning. Eftersom dess temperament är vänligt skall man inte heller dressera den med tvång. Rasen är av naturen lojal och intelligent vilket gör den, tillsammans med god uppfostran och träning, till en värdefull jaktkamrat såväl som en högt uppskattad familjehund. 

Eftersom Drenten har medfött intresse av allt slags vilt bör man från början göra klart för den vad som är godkänt och inte. Genom att ignorera till exempel får, rådjur, ekorrar och småfåglar, eller kort och bestämt fya hunden om den hettsar upp sig, visar man att dessa djur inte är någonting den får jaga. På samma vis sätter man Drenten när en tjäder, ripa eller rapphöna flyger upp och berömmer översvallande. Man bör tidigt introducera den unga hunden för den miljö som den ska jaga i. På så vis känner den sig hemma i terrängen och får erfarenhet av det slags vilt som den ska jaga. Den bygger erfarenhet och samlar på sig minnesbilder och formas på så vis successivt under sin uppväxt.

Våra tankar/erfarnheter:
Med en Drent är möjligheterna stora för att forma sin hund till just vad man önskar. De är duktiga eftersökshundar, de flesta kan jaga all typ av vilt då mest småvilt men det finns hundar som även skäller/driver de stora djuren i skogen med. Den kan apportera allt från ripa, till gås i vatten och större rävar. Den är ofta tuff och tvekar inte på att kasta sig på ett skadeskjutet djur.

Vissa rykten går om att Drenten är slö/mindre god fågelhund än andra stående raser. Här är det viktigt att veta att rasen har haft olika användningsområden och det har skapats olika linjer där egenskaperna skiljer sig åt. Vissa avlar mer på gårdslinjerna där hundarna ofta är större och tyngre. De jagar i ett lugnare tempo och går inte ut i på lika stora sök. Dessa hundar passar bättre på små marker än på fjäll om de ska användas till fågeljakt.
Andra avlar mer på jaktlinjen vilket svenska dentklubben strävar efter, att bevara de naturliga jaktegenskaperna. Dessa hundar har oftast ett otroligt viltintresse och anpassar sig bra efter terrängen de jagar på. En hund som är ypperlig till all typ av jakt. I tätare skog drar den in söket vilket gör att jägaren oftare hinner fram till den lättvingade tjädern. På fjället går den ut större och söker av mer mark på de stora öppna ytorna. Drenten jagar med sin hundförare vilket ofta gör att de räcker med en blick åt det håll man önskar hunden ska söka så slår den genast åt den riktningen. 

Rasen har ett stort behov av att få jobba. Du behöver inte jaga med hunden för att den ska må bra men den behöver få utlopp för sin energi och intelligens. Rasen fungerar utmärkt till tillexempel viltspår, personsök, agility, rally-lydnad, nose work och andra hundaktiviteter förutom jakt. Rasen kan även upplevas som envis. Ett gott stycke tålamod är därför nödvändigt i alla träning med en Drent som med så många andra hundar av jakthundstyp. 

Jaktkommissionen på den nederländska rasklubben är noga med att påpeka att det är viktigt att all träning och jakt är lustbetonad, annars kan Drenten bli ovillig och "stänga av". Det betyder inte att man inte ska visa sitt missnöje vid felaktigt beteende, men det räcker oftast att markera med röst och kroppsspråk. Att arbeta tillsammans ska vara roligt. En Drent älskar att göra saker tillsammans. Den lusten ska man vårda ömt. Har du och din Drent ett bra förhållande så kommer ni vara ett oslagbart team.