Stresshormoner förs lätt över från tik till valp redan i detta stadiet och även redan när valparna är i magen. Detta kallas då renatala perioden: tiden innan födelsen. Den förklarar hur  valparna påverkas av sin mamma. Om tiken är stressad eller utsätts för påfrestningar under den här perioden kan det påverka valparna.
Prenatal stress, stress innan födseln, kan medföra att valparnas hjärna och organ påverkas. Det kan leda till att redan när valparna föds så är de förberedda på att reagera på ett visst sätt i stressituationer.
Man har sett att det kan ge valpar som är mindre nyfikna, har en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare eller att valparna får ett förändrat sexuellt beteende. Hur valpen blir som vuxen kommer att bero både på hur tiken mått, vad valpen genetiskt fått för anlag medskickat från föräldrarna och miljön valpen växer upp i -vad den kommer att uppleva, vilken näring den får etc. Individen är alltid ett resultat både av arv och miljö och båda är lika viktiga att ta hänsyn till som uppfödare anser jag.

Valparna föds blinda och döva. Tiken förmedlar sig inte till valpen via ljud. Ögonen är blinda eller egentligen är ögonlocket ihop växt tills ögat är klart och nästan färdigbildat. Likadant är det med örat, ihop växt. Benen i örat är klara sedan några dagar tillbaka men hörselreceptorerna är inte kopplade och klara ännu. 
Valpen hör varken sina syskon eller sin mamma, däremot gnäller och piper valpen. Det är nödvändigt för att tiken ska veta om hon råkar lägga sig på någon valp eller om valpen inte hittar till mammans värme.
Det för den vuxna hunden så viktiga luktsinnet, är inte heller speciellt utvecklat och valpen känner inte doften av sin mamma. Den kan dock känna doften av några ingredienser i mjölken men de delar av hjärnan som har kontakt med luktnerverna är ännu inte speciellt utvecklade.
Tiken och valparnas bädd bör där av bestå av något som är tvättat i oparfymerat tvätt- och sköljmedel. Omgivningen bör inte heller tvättas men tvättmedel som består av mycket lukt. Det lilla luktsinne de har för att navigera efter spenarna behöver dem och vi vill inte att andra dofter ska slå ut detta.
Valpens rörelse under denna perioden är väldigt lite. Valpen känner kyla och värme och navigerar efter detta så gott den kan. Den kryper efter värme och mat, ren överlevnadsinstinkt. Valparna kan inte reglera sin kroppsvärme själv ännu så denna förmåga är livsviktig.
De ligger gärna i klunga med sina syskon. När den kryper gör den det långsamt, och balanserar huvudet i en pendelliknande rörelse. Dom har dålig kropps stadga över frambenen och över bakbenen är den helt obefintlig.

Jag lyfter valparna så lite som möjligt de första 3 veckorna. Upplevelsen av att åka berg-och-dalbana i mörker kan leda till ökad stressbenägenhet i framtiden då deras hjärna och balanssinne är långt ifrån utvecklat ännu.
Lyfter man försiktigt valpen, håller man lämpligast i valpen ordentligt och lyfter långsamt. Tänk dig in i situationen att någon lyfter dig ganska snabbt rakt upp och du inte ser eller hör något.
Valpen har förmågan att redan sedan fosterstadiet reagera med ökad cortisolhalt = stress. Så lyft inte valparna om du absolut inte behöver. Ingen lyfter en valp i naturen om inte det är en fara för liv, då bär mamma och ingen annan iväg dem.

Pga. detta är rekommendationerna att fram till tredje levnadsveckan bör valparna få vara i fred med sin mamma så mycket som möjligt. Endast uppfödaren bör regelbundet kontrollera dem och hålla rent i valplådan. Tikarna blir stressade av att valparna flyttas runt då lådan städas, där av bör man om möjligt passa på att göra detta när tiken är ute och gör sina behov.

Man bör heller inte bjuda in familjen första dagarna utom vänta så länge man klarar av. Jag brukar själv vänta en vecka för familjemedlemmar får komma på besök och då får de bara titta och inte röra. Detta gäller till valparna har fått upp ögonen och börjat utforska sin omgivning.
Jag godtar inga besök av utomstående före 4veckors ålder.
Tänk även på andra hundägare kan dra med sig smittor så det är inte bara för att skydda tiken och den stress hon och valparna utsätts för.

Ögonen öppnas men valpen ser ännu mycket dåligt. Pupillens sammandragning vid stark ljus fungerar efter några dagar och valpen försöker följa då rörliga objekt.
Troligen ser den ljus och skugga men det är dock tveksamt om den kan se några detaljer ännu.
I slutet av övergångsperioden börjar hörseln fungera och valpen reagerar på höga ljud. Man vet dock ännu inte när valparna börjar höra olika höga, låga, svaga och kraftiga toner på samma sätt som den vuxna hunden.
Nu börjar också bakkroppens motoriska utveckling att komma ikapp och valpen kan stå och gå även om det är lite stapplande till en början.
Hörntänderna i överkäken bryter fram och valpen kan därför efter 3veckor lära sig att börja tugga mjuk mat och bita på föremål i omgivningen.
I slutet av perioden kommer valpen prova gå iväg för att uträtta sina behov och behöver inte längre tikens slickningar för att stimulera tömningen. Där av kan det vara bra att redan nu lägga en tidning i ett hörn där de verkar kissa mest.

Under tredje levnadsveckan börjar valpen kunna koppla ihop en viss retning med en reaktion, s.k. associativ inlärning. Nu visar valpen också de första rädslereaktionerna och om den blir skrämd vid plötsliga ljud och synintryck drar den sig undan.
Forskare har gjort studier där man har gett valparna en svag stöt mot bakbenet, vilket fick dem att rycka till. De fick sedan höra en visselsignal och snart kopplade de ihop visslingen med stöten. Valparna ryckte till även om de inte fick någon stöt efter signalen.
Detta betyder att skäller tiken till när besök kommer och trycker på ringklockan kommer valparna redan nu lära sig detta som en stress-signal. Detta är mycket tänkvärt tycker jag, men man får inte glömma att all stress är inte dålig stress. En jakthund som blir extremt glad och hyper av att se en hundpejl eller ägarens jaktkläder går upp i stress, det är dock en lycklig stress som får hunden att tagga till för att få utföra ett arbete.

Nu syartar den mycket viktiga socialiseringsperioden där det är viktigt att uppfödaren lägge rmycket tid för att sätta bra grunder hos valparna som de kommer bära med sig resten av livet.

Vid tre veckors ålder är valpens sinnen öppna och den har mognat så pass att den kan börja röra sig utanför valplådan. Utformningen av livet börjar nu och fram till de flyttar är det viktigt att de får sakta men säkert socialiseras men vår mänskliga miljö. Hem, djur och natur.
Nu öppnas ett ”fönster” i nervsystemets hantering av information. Valpen blir extremt mottaglig för sociala stimuli och kan forma nya bindningar till olika individer.
Denna förmåga till socialisering är dock kortvarig. När valpen passerar 8-9 veckor försämras den hastigt och vid 12-14 veckor är fönstret nästan helt stängt. Där av är det mycket viktigt om vad valparna har fått uppleva hos uppfödaren då man ser stor skillnad på hundar som vuxit upp inomhus som valp och de som uppvuxit som ”stall hundar”.
Det har gjorts ett flertal experiment med vad som händer valpar som under socialiseringsperioden får växa upp under olika förhållanden. Det har visat sig att denna tid starkt kommer att påverka hundens övriga utveckling.
Denna periods stora betydelse för hundens beteenden brukar också visa sig för hundinstruktörer och -psykologer som jobbar med ”problemhundar”. Ofta har de hundar som blir så störande/jobbiga att ägaren behöver söka hjälp inte haft den optimala uppväxten.

Tiken har nu en stor arbetsbörda när valparna utvecklas i ett rasande tempo och kräver mer av sin omgivning. Valpen leker nu intensivt, i genomsnitt mer än hälften av sin vakna tid, med sina syskon och övriga flockmedlemmar.
Vid 5-6 veckors ålder äter valpen nästan som en vuxen hund. Den kan dock ha svårt att tugga alltför hård mat med sina spetsiga valptänder.
Valpen börjar också försvara föremål och mat, när någon närmar sig morrar den och lägger tassen över föremålet. Även då valpen leker, kommer den att skaka sin leksak på samma sätt som en vuxen hund skakar sitt byte. Hanhundsvalpar kan även jucka på annan valp vilket inte är ett sexuellt betande utom tillhör deras sociala språk.
Nu har också uppfödaren ett mycket stort ansvar att flera gånger i veckan låta varje valp vara med i familjelivet.
Valpen måste innan rädslereaktionerna är fullt utvecklade på allvar, få exponeras för andra människor i olika åldrar, miljöer och ljud. Så från fjärde till femte levnadsveckan är det därför viktigt att uppfödaren successivt låter valparna öka kontakterna med människor och vår omgivning.
Uppfödaren måste ta sig tid att leka, smeka, lyfta upp och ta ut varje hund på egen hand. Detta ska ske flera gånger per vecka. Det säger sig självt att det kan bli stressigt för en uppfödare med många valpar men lönar sig för den framtida ägaren och hunden.

Kom även ihåg att deras sömn är fortfarande mycket viktig och låt de sova när sovklockan slår in.

Valpen börjar under denna tid bli nyfiken och undersöker gärna sin omgivning ofta med hjälp av munnen. Till en början biter valpen så hårt att det gör ont och syskonen piper/skriker till av smärta. Det är nu valpen ska lära sig hur hårt den kan bita utan att leken avbryts, den s.k. bithämningen. Vi människor bör med gny/pipa till i likehet med en valp, ljust och högt när valparna biter för hårt. Att skrika nej eller ge svärord är inget bra alternativ. Gör aldrig fysiskt illa en valp.

Valpen lär sig också hundarnas signalsystem och hur man ska umgås med varandra. Vissa tikar är fantastiska på att veta vilken valp som behöver lära sig vissa saker. Man kan se att hon uppfostrar dem lite olika. Finns det andra vuxna hundar i hemmet brukar de också vara delaktiga i valpens utveckling av de sociala signalerna.
Här är det dock viktigt att hålla koll på den hundarnas små signaler då speciellt hanhundar eller svartsjuka tikar kan bita ihjäl valparna. Lämna där av aldrig valparna utan uppsikt när en annan hund eller djur ska interagera med valparna. Se även till att tiken accepterar detta. Ställer hon sig med bredsida eller spänd kroppshållning mot den anda hunden tycker hon att den är för nära. Är man observant kan man se hon gör en så kallad läppslick. Tungan kommer som hastigast ut oftast rätt fram, detta är en skapt varningssignal som sker precis innan bett.

Hos oss har alltid valparna fått vara flertalet gånger på gräsmattan, några gånger i skogen, åkt bil några gånger. Klippt klorna minst en gång i veckan, vant sig med halsband men även provat gå i koppel. Rumsrensträningen börjar vi med redan när de börjar gå utanför valplådan, strax efter 3 veckor vilket gör att när de ska flytta sker olyckor inne väldigt sällan.
Valparna har fått träffa andra hundar på tikens och de andra hundarnas villkor, de har även fått umgåtts med barn i olika åldrar. Valparna är van med hemmets alla ljud men de har även näst intill fri tillgång till hundgård där de gärna leker och hör på ljuden som finns utanför huset.